Vi reder ut Byggtermerna för Husbyggnation

Atemp

Är en definition som används vid energiberäkningar och energideklaration. Enkelt beskrivet är det den invändiga arean för varje plan som värms till mer än 10 grader celsius i byggnaden.

Skillnaden mellan area och yta

En yta är något man kan ta på, t.ex. en väggyta eller en golvyta. Med area däremot menar man den uppmätta storleken på en yta. Ibland kan golvarean vara mindre än golvytan, t.ex. om golvytan inte anses brukbar. Alltså bör man vara noga med användning av “yta” och “area”.

Mätvärd area

För att en area skall vara mätvärd måste utrymmet vara tillgängligt, ha golv och en rumshöjd mer än 190 cm.

Byggnadsarea (BYA)

Enkelt beskrivet är det den yta som byggnaden upptar på marken. Hur begreppet definieras och beräknas exakt kan läsas i Svensk Standard SS 21054:2009.

Byggnadsarea används ofta i bestämmelser av kommunen för att styra tätheten för ett område. I detaljplanen hittar man ofta tillåten byggnads Se även beskrivning om byggrätt. Följande ska interäknas in i byggnadsarea (BYA)

– Normalt takutsprång

– Yttertrappa vid entré

– Mindre skärmtak i anslutning till entré

– Balkonger/uteplatser över 3 meter från marknivån

– Byggnadsdelar som inte eller obetydligt når över marknivån

Bruttoarea (BTA)

Helt enkelt är det den sammanlagda arean för varje våningsplan. Hur begreppet definieras och beräknas exakt kan läsas i Svensk Standard SS 21054:2009.

Bruttoarea används ofta i bestämmelser mot flerbostadshus, industrilokaler, affärer, kontor och andra byggnader med stora volymer.

Boarea (BOA)

Boarea används ofta för bostadsrätter och hyreskontrakt. Hur begreppet definieras och beräknas exakt kan läsas i Svensk Standard SS 21054:2009.

Bruksarea (BRA)

Enkelt beskrivet är det den sammanlagda ytan av varje separat enhet, t.ex. kan handelslokaler delas in i butik, lager och personalutrymmen.

Biarea (BIA)

Kan garage, pannrum, soprum och andra utrymmen nås inifrån bostaden räknas de alltid som biarea (BIA). Dessa utrymmen är upprättade för att endast användas vissa delar av året.

Lokalarea (LOA)

Är bruksarea (BRA) för annat ändamål än boende. Se även beskrivningen av bruksarea (BRA).

Öppenarea (OPA)

Det är en öppen yta för vistelse eller förvaring, som ligger i anslutning till en byggnad. Det kan tillexempel vara ytan under en altan som nyttjas som förvaring eller carportar. Hur begreppet definieras och beräknas exakt kan läsas i Svensk Standard SS 21054:2009.

Öppenarea ingår vid beräkning av byggnadsarea (BYA) men inte i bruttoarea (BTA). Om detaljplanen reglerar bruttoarean (BTA) för områdets täthet kan det därför vara viktigt att kombinera bruttoarea (BTA) med öppenarea (OPA).

Kommunerna kan genom detaljplanen reglera höjderna på byggnaderna. Det är viktigt att redan innan bygglovsprocessen veta vilka restriktioner som finns på den aktuella fastigheten.

Det är bestämmelserna om byggnadshöjd, nockhöjd och totalhöjd som kommunerna kan använda sig utav med stöd i Plan- och bygglagen 4 kapitlet 11 § och 16 §. Detta gör kommunen för att inte påverka upplevelsen i den byggda miljön, t.ex. bevara en viss utsikt.

Noggrannhet vid mätning

Vid mätning av byggnadshöjd, nockhöjd och totalhöjd ska höjderna anges i meter med en decimal. Noggrannheten vid mätningar i höjdled är således +/- 0,1 meter. Detta innebär att om byggnadshöjden mäts till 4,5 meter och detaljplanen endast medger 4,4 meter är detta planenligt vad gäller byggnadshöjd.

Byggnadshöjd

Byggnadshöjden beräknas genom avståndet från markplanet till skärningen mellan fasadplanet och takplanet med 45 graders lutning.

Definitionen byggnadshöjd har funnits väldigt länge och har sitt ursprung när förhållandet mellan gatubredder och byggnadshöjder bestämdes i städer. Det har i lika lång tid funnits bestämmelser om hur byggnadshöjden ska bestämmas.

Byggnadshöjd är inte lämpligt att använda som ensam bestämmelse för ett område eftersom den inte kan bestämma hur hög byggnaden är totalt sett. Bestämmelser om byggnadshöjd kan däremot kombineras med reglering av t.ex. utnyttjandegrad, nockhöjd, takvinkel eller takets utseende.

Nedan finner du ett exempel på hur beräkning av byggnadshöjd ser ut i en treplansmodell.

Nockhöjd

Nockhöjden mäts från markplanet upp till yttertakets högsta del. Skorstenar, ventilationshuvar, antenner eller motsvarande anses inte vara en del av yttertaket och ska inte räknas till nockhöjden. Om byggnadsverket inte har något tak alls så saknar den även helt någon nockhöjd. Då är det totalhöjden som bör användas.

Det finns ingen definition av nockhöjd i plan- och byggförordningen eller i någon annan författning. Begreppet taknock brukar ofta definieras som en horisontal skärning mellan två varandra lutande takfall. Bestämmelsen nockhöjd är högsta punkten på takkonstruktionen och därför kan även pulpettak ha en nockhöjd. Det måste anges varifrån nockhöjden räknas, är markförhållanden oregelbundna behöver nockhöjden anges med en plushöjd anges.

Totalhöjd

Bestämmelser om totalhöjd reglerar höjden på byggnader inklusive uppstickande delar. Det kan t.ex. vara skorstenar, antenner och master. Genom detta kan kommunen reglera den absolut högsta punkten för byggnadsverk. Totalhöjden är liksom nockhöjd inte definierad i plan- och byggförordningen eller i någon annan författning.

Det är väldigt sällan som totalhöjd används vid en- och tvåbostadshus eftersom det är en strikt restriktion. Det kan vara svårt att i förhand veta om byggnaderna behöver ventilationshuvar eller antenner i framtiden.

Totalhöjden används ofta på andra byggnadsverk än bara byggnader som också är lovpliktiga. Det kan t.ex. vara master, fasta cisterner, upplag eller åkattraktioner.

Att använda höjd eller våningsantal?

Tidigare har ofta begreppet våningsantal används vid reglering av höjd på byggnader. Detta är otydligt och ett svårtolkat begrepp och därför bör inte detta längre användas i planbestämmelser.

Beteckning och bestämmelser

Nedan finner du några exempel på hur beteckningar på detaljplaner kan se ut. Var noga med om höjderna anges i meter eller i plushöjd från nollnivån.